Casa DeVeritas

Senaste inläggen

Av Frida - Fredag 5 juni 12:43

En kort reflektion att ta med sig denna fredag:

Vi som konsumenter (läs:valpköpare) styr efterfrågan på valpar. Punkt. 

Utan valpköpare som köper valp från mindre bra avelsmaterial, kommer inte den aveln att överleva. Enkelt.

Under veckan som gått har jag fått diverse mail och samtal med frågor från personer som skall köpa valp. Alla har handlat om samma sak: är detta en bra kull?

Bara av att man ställer sig den frågan, så tror jag att man vet svaret.... Sen vet vi alla att utfallet kan bli både bättre och sämre än planen. 


Så i takt med att man går emot sin magkänsla alternativt väljer att inte ta till sig av de råd man får på vägen, så försvinner rättigheten att klaga över att man inte fick den typen av hund man önskade sig. Där och då gör man ett val att vara mindre nogräknade med vad man köper. Sen om det beror på att valöarna levereras till midsommar eller att uppfödaren som har leveransklara bor i samma kommun, spelar ingen roll. Är det det som styr, då får man vara beredd på att gilla läget om vad man kanske får. 

Avel är ingen raketforskning om vi skall vara ärliga, och det är inte valpköp heller. Om man anstränger sig lite :)

Fridens!

Av Frida - Lördag 30 maj 08:29

Då var det dags att börja blogga igen! Jag bubblar av frågor som konstant blir fler och fler och nya perspektiv växer fram.  Digging deep…
Jag har nyss levererat min senaste kull, närmare bestämt den nionde i ordningen.
Och för varje kull blir jag bara mer och mer ödmjuk inför detta fenomen. Tänk att just jag får möjligheten att uppleva detta. Möjligheten att på nära håll få se nya liv komma till världen. Det är så stort att det inte kan beskrivas med ord.
Men att vara uppfödare är inte lätt. Och det finns verkligen inte bara ett sätt att göra detta på.
Jag ser, när jag tittar i backspegeln, min egen utveckling i denna resa. Jag ser hur jag valde valpköpare för femton år sedan och jag ser hur jag väljer dem idag. Och det är en enorm skillnad! Utan att lägga några som helst värderingar i det. Och såklart att det är skillnad, jag har utvecklats nåt enormt under dessa åren och jag är inte samma person som jag var då.  
Jag har, under dessa år, insett vikten av vad många av mina uppfödarkollegor skulle kalla en ”bra tiklinje”. Och jag vet egentligen inte om det handlar om tiklinjen i sig, rent genetiskt, eller något annat. Men om vi zoomar ut och tittar på: Vad är en bra tiklinje rent genetiskt? Går det att plocka det ur sitt sammanhang?
Jag har haft den stora gåvan (ja, det är en gåva) att ha fantastiska mammor i min avel. Och det är i allra högsta grad ärftligt, om du frågar mig. Men vad i det är det som är ärftligt? Är det egenskapen att vårda sin avkomma? Eller är det förmågan att anpassa sig till den rådande miljön så att omhändertagandet av avkommorna blir optimal?
Egentligen tror jag att det är ganska enkelt: Bra mammor ger bra valpar. Förutsatt att de är friska. Och hur får man en bra mamma? Ja, till att börja med så behöver tiken ha en libido att vilja föra sina gener vidare. Alltför ofta hör jag om tikar som är ”svårparade”. Det ordet får igång mig som inget annat! Dvs att tiken inte ställer upp på planerad parning och måste således tvångsparas. Detta är ett ämne som jag kommer återkomma till många ggr, då det tyvärr behövs belysas.
Tvångsparning idag är vanligare än man tror, men inget som man pratar om. Vem vill stoltsera med att man låtit sin tik bli våldtagen…? En tik som tvångsparats, har jag i alla fall svårt att tro att hon vill ha med sina valpar att göra. Titta på människan.. Kvinnor som våldtagits och tvingas föda fram sitt barn… Jag ryser i hela kroppen.
Och om man då som hund, är traumatiserad av det man varit med om, skall behöva ta hand om resultatet (läs: valparna) från det som var traumatiserande… Inget bra utgångsläge för en nybliven mor om du frågar mig.
Och jag är helt övertygad om att valparnas framtida förmågor kring att själva en dag bli mammor, börjar redan här. En snäll och trygg mamma som lever för att skydda sina ungar skapar de bästa förutsättningarna för valparnas framtid som föräldrar. Och hur skall hon kunna hitta den känslan efter att hon blivit våldtagen?
Jag hör om tikar som behöver ha munkorg när deras nyfödda valpar skall dia. Det är så fel det kan bli. Oavsett om det är för att rädda livet på valparna, så är det FEL FEL FEL! Vart gick det fel? Det är där vi måste börja titta. Varför vill hon bita ihjäl sin avkomma? Traumatiska upplevelser vid parning? Dold sjukdom som inte skall föras vidare i avkomma? Stress? Avsaknad av emotionellt stöd? Omognad?
Shit happens – ja! Jag är övertygad om att tikar kan få förlossningspsykoser. Men om det upprepar sig i generation efter generation, hur tänker man då? Backar man bandet då och med nyfikenhet tittar på hur många generationer detta pågått? Eller fortsätter man med sin ”svårparade” tiklinje och hoppas på bättre tider?
Hur skall valpar från dessa linjer kunna bli supermorsor när de själva växt upp med ett dödshot hängande över huvudet?
Frågorna är många…. Vad tänker du? 

Skulle du som valpköpare vilja ha en valp från en mamma som blivit utsatt för övergrepp? Skulle du som valpköpare vilja ha en valp som vuxit upp med en mamma som inte ville ha sina barn...? 
Värt att fundera över.

Fridens!
 

Av Frida - Lördag 16 maj 16:44

... som behöver få komma ut! Vad är väl bättre då än att blåsa liv i den här gamla bloggen. Det finns så mycket som behöver sägas när det kommer till hur vi delar våra liv med djuren, men framför allt behöver jag skriva om avel... 

Stay tuned! 

 

Av Frida - 30 juli 2015 00:00

Fyra år har gått sedan ni  kom till världen. Gimli, Stina, Gulli & Lima.... Mina älskade små! 
Mycket glädje har ni spridit här på jorden, och jag hoppas att det blir många år till. 
En extra varm tanke går till Sebba & Annika som tvingades ta farväl av Lima förra sommaren. Dessa födelsedagar svider nåt fruktansvärt när de kommer och saknaden gräver sig ännu djupare. Hon firas nog kungligt i Nangijala idag. Måga är de som dukat upp för fest och hon dansar nog "stumpen" av alla däruppe <3 
G-barnen är nåt alldeles speciellt <3

G R A T T I S mina små gryn!!!!!

           
Världens vackraste lilla Lima <3


Av Frida - 29 juli 2015 00:15









 
Frasse



Bosse    


... och det är med blandade känslor jag skriver dessa rader... Både lycka och stor sorg.

Ett stort grattis till Frasse Fjantsson på fem års dagen!  Hoppas du firas ordentligt idag <3

Och så går mina tankar till Bosse, som fick lämna jordelivet på tok för tidigt. Jag tänker på dig ofta, ofta. 
Historien kring ditt öde blev en mycket sorgsen historia. Faktiskt riktigt tragisk historia. 
Och en vacker dag ska jag berätta min version av historien. 
Hoppas det dukas med långbord i Nangijala idag <3 Du fattas mig...

Av Frida - 12 maj 2015 12:20

...har nu funnit sitt kall här i livet: att vårda sina småsyskon. 
Alltså.....Den där hunden är nåt alldeles, alldeles speciellt. Det har jag vetat hela tiden iofs, men jag förvånas gång på gång över hans godmodighet <3
Dilla har släppt i resten av hundfamiljen till valparna nu. Hardy är den som har hyffsat fri lejd. De andra två får ligga plats på behörigt avstånd och beskåda underverken på håll *ler*
Hardy ligger alltsom oftast precis utanför lådan och vakar. Piper någo kollar han direkt. Han puffar och slickar på dem. Under tassarna är de som godast! 

Det är fantastiskt att få se hur han blommar i sin uppgift. Den är liksom på riktigt.

Och Hardy är också på riktigt, även om jag har svårt att tro det ibland... Älskade hund!

                 

Av Frida - 30 april 2015 12:22

..passar vi på att önska er alla en härlig valborg! 

           

Av Frida - 27 april 2015 11:29


Det finns hundar. Och så finns det hundar. Och så fanns det en Condor. Den snällaste varelsen som gud har skapat. Det fanns verkligen inget ont i dig. Du var vänligheten själv. 
Som Mari sa: "Jag har nog aldrig sett honom arg... Aldrig." Och jag tror henne.

Jag är så innerligt glad över att jag träffade dig bara några dagar innan du vandrade vidare. Du hade svarat så bra på medicineringen och var ditt glada, spralliga jag igen. Du kom trampandes i sidled med din viftande rumpa och ditt skrattande ansikte när vi möttes. Mitt hjärta slog volter! Älskade lille hund, det finns ingen som du... <3 

Du som aldrig varit sjuk en endaste dag i ditt liv. Sen tog borrelian dig i sitt grepp. Ett grepp som kom att vara för evigt...

Mitt hjärta brister när jag ser Mari tampas med sorgen efter dig. Det känns helt ofattbart att du är borta. Livet blir sig aldrig likt igen.

Du har lämnat ett stort tomrum efter dig. Ett tomrum som ingen kommer kunna fylla. 

Jag tittar ner i valplådan och beundrar dina sagolika barnbarn. En del av dig finns i alla de där små varelserna <3 Och det tackar jag min lyckliga stjärna för. 

Den dagen då ditt hjärta slutade slå, dog en del av mig. Nu kan du hänga med mamma Ambra och din älskade Böna i Nangijala där köttbulleträden blommar förevigt. 


Tack för att jag fick lära känna dig. Tack för alla roliga resor vi gjort tillsammans. Hjärtat är fullt av fina minnen. En vacker dag hoppas jag kunna titta tillbaka på dem utan tårar. Tack för allt. 


Mina tankar är hos Mari med familj. Hela tiden. 

Tills vi ses igen, hjärtat.  


Sov gott. 


 


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Casa DeVeritas med Blogkeen
Följ Casa DeVeritas med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se