...för eftertanke. Jag behöver dem ibland.

Tid att vara ensam med mina tankar. Pappa-figuren har dragit till Tyskland så jag och Jeppson tillsammans med vår fyrfota armé kamperar här på hemmaplan.

En nackdel är dock att de vaktar nåt enormt när inte husse är hemma. Och jag som då är mörkrädd skiter ner mig varje gång. Här ute hos oss är det mörkt. Och då menar jag MÖRKT. Och när man sitter och glor på TV och fyra gurglande rottisar hoppar upp i sofforna, ställer sig på bakbenen, tittar ut genom fönstret och gurglar ut i det tomma mörkret.... Ja, jag blir duktigt rädd i alla fall!

Tur att de får plats i sängen allaihop i natt!!!! *ler*

Jag har funderat mycket kring bemötanden männisor emellan. Hur man behandlar andra människor och hur man blir behandlad själv. Tål att tänkas på. Varför agerar vi som vi gör?

Ofta är vi så mitt uppe i allt, att vi inte hinner reflektera kring sådant.

Och hur ofta man försöker göra saker och ting rätt. Att alla ska bli glada och nöjda. Och så räcker det ändå inte... Varför?

Det finns ett ordspråk: "Hur  man än vänder sig så sitter rumpan bak"

Så sant som det var sagt.

Buona notte!