Igår fyllde min älskade AmbraBambra 5 år! Tänk vad tiden går...Jag minns det som igår då jag hittade mamma Roxane och kennel Devarox på internet. Jag har aldrig varit mer säker på något i hela mitt liv: Roxane var mamman med stort M. Mamman till min kommande valp. Och så blev det.

Vilket lyckokast!

Det går inte en dag utan att jag tackar min lyckliga stjärna för att jag får dela mitt liv med galenpannan Ambra. Med henne vid min sida är livet aldrig tråkigt. Hon är en hund på miljonen.

Hon är godheten personifierad. Hon älskar alla. Och då menar jag verkligen ALLA. Jag kan släppa ihop henne med vilken hund som helst. Hon skulle ALDRIG vara dum. Inte mot någon annan levande varelse heller för den delen. Hon har en enastående arbetsvilja. Hon ger aldrig upp. Om uppgiften blir övermäktig, vilket inte sker så ofta, så är hon noga med att visa mig att hon fortsätter att försöka. Ge upp finns inte i hennes vokabulär.... När jag tänker tillbaka på hennes MH får jag ståpäls över hela kroppen. Hon gjorde ett fulländat MH i mina ögon! Hade jag fått kryssa i ett protokoll med mitt dröm-MH så hade det sett ut som Ambras.

Å på korningen (Ambra korades med gamla korningen och har även gått som test-hund på nya korningen) så dansade hon igenom banan. När vi gått igenom banan släpade hon mig till starten för att gå ytterligare ett varv... Gullungen! :-)

Inte nog med att hon är en fantastisk hund. Hon har berikat denna värld med en kull valpar som jag själv tycker är minst lika fantastiska som hon själv: The fabulous C-kull! Jag ler inombords när jag tänker på hur lika de är sin mor i mångt och mycket.

Jag kan skatta mig lycklig som har denna donna i mitt hushåll! Tack Åsa för min juvel! Jag hoppas att hon finns vid min sida i många, många år till. Och ett tack till min älskade hund, som lyssnar till namnet Poopoo: Tack för att du alltid ställer upp pådin mattes galna påhitt. Det finns bara en som du. Tack för att jag får dela mitt liv med dig gumman! PUSS!

Gårdagen tillbringade jag tillsammans med D-kullen (nästan hela i alla fall) och deras ägare.

Duke, Dino, Dixi & Berit kom på besök. Å så var lilla Dilla med så klart. Det var ett kärt återseende vill jag lova! Beanie var jätteglad över att träffa sina barn igen. Fast ett tag såg hon lite orolig ut: "Hade de inte flyttat hemifrån...?"

Vi hade en jättetrevlig dag och jag vill tacka er alla för att ni kom!

Jag blir lycklig i hela kroppen när jag tänker på valparna och var de har hamnat. Vilka underbara människor jag har hittat till småfolket! Det kunde inte ha blivit bättre. A match made in heaven helt enkelt! :-)

Det var härligt att träffa huliganerna igen. De hade vuxit på bra och var slanka och fina. De har en härlig kroppskonstruktion allesammans. Det bådar gott för framtiden...

Inte nog med att de var så fina, de var så trevliga att umgås med. Coola, avslappnade och trygga. Vi satt och pratade en del och alla valparna knoppade in, en efter en, i gröngräset. Passivitetsträningen har ni alla annammat på ett föredömligt sätt! Bra jobbat! Men så fort det erbjöds aktivitet var de alla med på noterna. Vi gick igenom olika frågor som uppkommit, gick igenom lite kontaktövningar och hade lite utställningsträning. Alla var jätteduktiga och jobbade på fint med sina valpar.

Valpisarna blev så klart så där löjligt glada över att återse sin urmamma igen. Jag blir lika rörd varje gång... Det är något speciellt det där bandet man har till "sina" valpar. Det är samma sak med C-kullen. Även om de är en Devarox-kull så bodde de ju ändå här hos oss och de blir lika larviga än idag då vi träffas... Å då har jag svårt att inte bli en lipsill. Fråga Norrlandsbrudarna. :-)

Hursom, valpträffen var urmysig och jag kröp till sängs helt varm om hjärtat på lördagskvällen.... Valparna har hamnat i kanonhem!

Återigen STORT TACK allesammans för att ni kom!

Många kramar från en nöjd urmamma :-)

Bilder på barna D och sist men inte minst, födelsedagsbarnet!