Jaja, jag gör så  gott jag kan ;)
Vi har som sagt inga som helst preoblem med att få tiden att gå här hemma. Ibland önskar jag att ett dygn hade dubbelt så många timmar...

Men jag sska inte klaga. Vi har det bra, allesammans. Men aningens frusstrerad blir jag ibland, då ambitionsnivån inte stämmer överens med verkligheten.

Valparna växer och frodas. De är helt underbara! Ögonen är nu öppnade och det busas friskt i lådan. Cleo studerar dem med nyfikenhet och stort tålamod. De är inte alltid så snälla i behandligen av hennes tuttar, kan jag lova ;)

Nu börjar det även bli lite skillnad på deras personligheter. Även om de så klart är mycket lika, så finns där en hel del nyanser ;) Spännande skall det bli att få följa dem och se hur de utvecklas.

Inte nog med att vi har valpar här hemma, så har vi tillfälligt utökat den vuxna flocken med en individ till.

Frasses familj har hamnat i en krisartad situation där allt fokus behöver riktas åt ett håll och många dagar tillbringas på sjukhus. Så då bestämde vi att Fransson hade det bättre här hemma.

Han är en fantastiskt trevlig kille! Och så snäll så han nästan är dum...

Det är helt otroligt vad han anpassat sig bra från att ha bott som ensam hund och större barn, till att ingå i en hundflock om fem individer och en vild treåring som tror att han äger världen... Imponerande!

Datortiden är knapp nu, som ni kanske förstår. Men lite bilder hinns alltid med...

So long!