... över vad det är för mentalitet man bör ha för att överleva i Rottweilervärlden? Såväl som uppfödare, valpköpare & valpar.

Jag försökte vara aktiv på de forum som finns att tillgå, men jag lämnade dem snabbt. Jag insåg min längtan att ansluta mig till sandlådenivån som var mer en regel än ett undantag... De lockade fram de allra sämsta sidorna hos mig. Och troligtvis hos många andra också...

Mina funderingar har inte lett till något vettigt heller. Det som ligger allra närmast till hands är "sköt dig själv och skit i andra" men det känns som att ge upp. I grund och botten har vi alla samma kärlek till hund, och i detta fallet  Rottweilern. Är det verkligen en utopi att vi skall kunna enas och samarbeta mot liknande mål?
Jag vill inte tro det. Alla har ju såklart sina avelsmål, så även jag. Och det är inget fel i det. Tvärtom. En mångfald är nödvändig, anser jag, även om jag vet att de allra flesta börjar få andnöd vid blotta tanken och gapar efter strängare registreringskrav. Vad kommer det att generera i? Inget om du frågar mig. Om möjligt mer oreggat och en stor förlust av genetisk variation...
Jag förstår den goda tanken i botten, MEN det är ingen lösning på de problem vi har idag. För att få upp en hund i högre krävs egentligen ingen kunskap om hund i sig, utan mer om inlärningspsykologi, tid och engagemang. Visst måste man sätta sig in i vad de olika momenten innebär, men jag tror knappast att det är ett likhetstecken mellan dem och de prioriteringar man gör när man tar sin hund i avel. Och nej, jag tror nog inte att man prioriterar annorlunda för att man tävlat. I den perfekta världen skulle man såklart selektera utifrån den perfekta brukshunden, ja, men vi vet alla tt det är många fler parametrar än så.
Att det föds många valpar per år ÄR ett problem, eftersom det inte finns tillräckligt många valpköpare till dessa små krakar, absolut. Men lösningen är inte uppflyttad högre i brukset på föräldradjuren. Det känns i mina ögon som en trångsynt lösning. Vi skulle snabbt stå utan avelsmaterial eftersom de dessutom skulle vara HD/AD-fria, ögonlysta UA, komma ur helfria kullar, ha gjort ett trevligt MH, genomfört ett MT med gk resultat, ha en godkänd exteriör, fulltandad, vara utställd med gott resultat, vara en trevlig representant för rasen, inte ha dragit korsband, varaa fri från OCD, inte bära på anlag för ep, ha en bra stamtavla osv, osv, osv...
Jag kan tvärtom se många orosmoln på himlen då målet för många är att avla på dessa sk sporthundar med SM som mål. Det kanske är en av femtio som klarar av den kalibern på hund när det väl kommer till kritan. Visst är Rottweilern är en brukshund, men jag upplever att många har svårt för att se skillnad på arbetsmotor/livlighet/stress. Det gäller både presumtiva valpköpare som uppfödare. Rottweilern ska i min värld inte jobba på samma sätt som en Malinois. Det ÄR ingen malle. Det är en Rottweiler. Med den kraftfulla kroppen och den lite mer eftertänksamma mentaliteten så SKA det gå saktare.
Och i min värld är inte Rottweilern konstruerad för att vara så livlig som vissa tycks tro. Det blir fel. Att ha en sån kraftfull hund som ligger högt i stress (för det är vad det är för mig) som inte klarar av/hinner sortera, är ingen hund jag vill ha vid min sida. Punkt.

Att ha "farten" som ett av sina avelsmål känns vanskligt. Sen kan man få det i alla fall, på köpet av annat. Som i min senaste kull. Där finns ex antal individer med en ordentlig livlighet. Och jag tackar min stjärna för att jag har hittat de valpköpare jag gjort till dessa små... Det jag vill ha sagt är att OM man nu ämnar att föda upp turbo-rottor (eller råkar...) så är ansvaret så enormt mycket större för den uppfödaren/valpköparna. Det är knappast så att det står tiotalet fd SM-vinnare på kö för att köpa sig en Rottweiler att sikta på SM-vinst med. Eller...?
Dessa (läs: turbo) valpar tenderar att klassas som mycket jobbiga (vilket de är) och omplaceras då av olika anledningar. Vem ska ta hand om dessa små stackare sen...?

Vi har stora problem i rasen. Rottweilern är nog en av de tuffaste raserna att föda upp. Av flera olika anledningar. Några av dem har jag redan räknat upp. Men en annan anledning är att vi har ögonen på oss. Hela tiden. Media bara väntar på nästa snedsteg där en svart-brun fyrbening klampar i klaveret. Och vi har inte råd med fler missöden... Och skyll nu inte på att de är de oreggade hundarna som står för dessa rubriker, för det är inte sant.

Visst kan olyckor inträffa. Och det gör de. Men de skulle nog vara bra färre om Rottweilers såldes till dem som klarar av hundtypen. Till dem som vet vad en Rottweiler behöver för att må bra. I min värld finns det inget likhetstecken mellan tävling och välmående för en Rottweiler. Många är de valpannonser där man kan läsa "säljes endast till dig med tävling på hög nivå som mål". Är det per automatik ett bra hem? För mig hamnar tävlandet ganska långt ner på priolistan i hur jag väljar mina valpköpare. Det finns så många viktigare kriterier att uppfylla för att kunna ge en Rottweiler ett bra liv, än tävling. Men det är jag det ;)

Som en del av lösningen på problemet tror jag är att sprida kunskap. På alla plan. Rottweilern är inte en hund för alla. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Och så länge som uppfödare sitter och skönmålar sina lurviga små valpar i sin valplåda inför okunniga valpspekulanter, så kommer vi att ha problem.

Detta gäller även det praktiska handhavandet av rasen. Det är så svårt att förklara i ord, då det mer handlar om känsla. Allt för många Rottweilers handhas på ett alldeles för hårdhänt sätt om ni frågar mig. Det är ingen hund man ska trycka ner och kuva. Tvärtom. En så färgstark och trygg hund, som de allra flesta är, är det ett helt vansinnigt förfarande. Det är som att trycka en badboll under vatten. För varje gång en Rottweiler "läggs ner" genererar det i uppdämd ilska. Det kanske ser ut som att den ger sig. Men det tror jag inte. Tvärtom. Många pratar om att "ta fighten och vinna den". You wish ;) En vacker dag kommer dagen då hunden har fått nog. Den dagen brukar vara en milstolpe, på ett negativt sätt.

Var börjar man då? Det finns inget samarbete. Ingen trygghet. Inget förtroende. Vägen tillbaka blir lång.

Alla har såklart ambitionen att alltid göra sitt bästa. Jag vill tro att det är så. Jag kan inte tänka mig att någon planerar en valpkull och tänker "Det här blir nog skit... Men what the hell! Jag kör ändå!" Det tror jag verkligen inte. Däremot tror jag att det saknas mycket kunskap om vad som som bör/inte bör gå i avel. Men vem skall man vågra fråga om man saknar den kunskapen när man är "ny" som uppfödare? Vem skulle frivilligt riskera att bli hånad för att man har en fråga, som många anser är obefogad? Ine jag i alla fall. Där kanske vi ska börja...? Att skapa ett klimat som öppnar upp för samverkan.
Vi måste hjälpas åt. Alla har vi stått där, med vårt "nyköpta" kennelprefix. Även om vissa tycks ha glömt det ;)

Lite ödmjukhet oss uppfödare emellan skulle inte skada. Vi har ju samma intresse som förenar oss. Varför inte hjälpa istället för att stjälpa? Jag blir också upprörd mellan varven och dömer snabbt. Tack och lov har jag lärt mig att man kan ändra sig. Och jag försöker hålla min vassa tunga för mig själv dessa dagar...

Jag är inte ute efter att kränka någon. Inte ute efter att klappa mig själv på axeln heller. Kort och gott lite tankar så här en fredagsmorgon över en kaffekopp.

Ha en trevlig helg allesammans!

 

Tina

3 februari 2012 09:41

Klok som en bok!
Men är det inte helt fantastiskt att det alltid måste finnas människor som inte klarar av att andra tänker på ett annat sätt än vad de gör.
Tror att gås-mentalitet nog skulle vara rätt skönt att vara begåvad med, men... vem kan ärligt säga att den har en sådan - antagligen inte en enda en...

http://www.tinric.com

 

Jessica

3 februari 2012 09:51

En hane som är godkänd högre i brukset, gjort ett jätte fint MH, Korad, SeUCH tävlas i lk 3 och är fullt frisk och är väldigt snäll och trevlig mot allt och alla, kommer från en helfri kull där alla även är ögonlysta ua, alla individer är tävlade, alla individer är utställda med bra resultat, alla är MH testade alla är korade... används han mycket i aveln tror du? Det kan man ju också fundera över.. hundvärlden är konstig..

Alla hundar är ju underbara på sitt sätt :-)

Jag hoppas bara att de flesta tänker som du, att göra sitt bästa. Mer kan man ju faktiskt inte göra!

 

Malin o Alba

3 februari 2012 09:59

FRIIIIDA!!!! Vilka underbara ord/tankar/åsikter/kunskaper du har!! Önskar så att vi kunde spriiiida ut Friiida lite mer omkring oss!! Senast i veckan fick jag uppleva Mr rotta som INTE tog skit från sin husse som tyckte att han INTE skulle skälla på mig och Alba som passerade tomten (där han står bunden varje dag).Det GRooouuaaaaaooowww!! jag hörde från Mr Rotta sa ganska mkt om deras relation.... som tur var slapp jag se... en buske var i vägen, men jag stannade till av ljudet och RÖS!! Undrar hur det går nästa gång vi passerar med husse eller Mr Rotta???

Kram

 

Marianne

3 februari 2012 12:04

Word!!!!
Ren klokskap rakt igenom!

kram

http://winniehurst.bloggagratis.se

 

Caisa, Cayenne & Gulli

3 februari 2012 12:16

Kloka ord min vän <3

Mina 2 tjejjor från dig skickar gosiga pussar från soffan, för där tänker vi vara idag då kylan är eländig *puss*

http://fyrfotingarna.se

 

Marie-Louise Winroth

4 februari 2012 12:00

Det var många kloka ord!!!!
Kramar Marie-louise & Sirrah

http://mygganosirrah.bloggagratis.se

 

Nina

9 februari 2012 23:13

Touché! :D

http://ninz.bloggagratis.se

 

Ann-sofie

11 februari 2012 11:11

Klok som en bok du frida!! Skulle finnas fler som du!

 

Lena

20 februari 2012 19:44

Du har så rätt i mycket av det du säger, men - framförallt - ALLA måste ju för guds skull få tycka och tänka utan att bli påhoppade i alla dessa märkliga forum. Rottisen skulle behöva "enad front" istället för allt kackel både här och där. Håller helt med dig i detta att vi har ett gemensamt intresse och det är ju rasen Rottweiler!

Ha det bäst bland alla jyckarna och pussa den där lilla rackarn`på näsan från mig!

http://www.lenashundar.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En kort reflektion att ta med sig denna fredag: Vi som konsumenter (läs:valpköpare) styr efterfrågan på valpar. Punkt.  Utan valpköpare som köper valp från mindre bra avelsmaterial, kommer inte den aveln att överleva. Enkelt. Under veckan som g...

Då var det dags att börja blogga igen! Jag bubblar av frågor som konstant blir fler och fler och nya perspektiv växer fram.  Digging deep… Jag har nyss levererat min senaste kull, närmare bestämt den nionde i ordningen. Och för varje kull bli...

... som behöver få komma ut! Vad är väl bättre då än att blåsa liv i den här gamla bloggen. Det finns så mycket som behöver sägas när det kommer till hur vi delar våra liv med djuren, men framför allt behöver jag skriva om avel... Stay tuned!    ...

Fyra år har gått sedan ni  kom till världen. Gimli, Stina, Gulli & Lima.... Mina älskade små! Mycket glädje har ni spridit här på jorden, och jag hoppas att det blir många år till. En extra varm tanke går till Sebba & Annika som tvingades ta farväl a...

                 Frasse     Bosse       ... och det är med blandade känslor jag skriver dessa rader... Både lycka och stor sorg. Ett stort grattis till Frasse Fjantsson på fem års dagen!  Hoppas du firas ordentligt idag ...