... är ett omtalat ämne i vår lilla familj. Hon passerar aldrig obemärkt förbi ;) Ett litet yrväder utan dess like är hon, lill-Stinan. Men alldeles, alldeles underbar. Hon passar så oerhört bra in i vår familj. FAst ibland så undrar jag ju vad jag gett mig in på.
Som nu t ex. Jag har jobbat heeeela helgen. Och heeeela veckan. Vilket per automatik betyder lite hundtid.
Så Stina har hjärnceller som skuttar i skallen och ben som spritter av energi när jag kommer hem på söndagskvällen... GREAT! Så kvällspromenaden gick i full galopp! Eller rättare sagt: Stina galopperade i slowmotion och jag promenerade bakom henne. Hon såg ut som Cujo närhon grävde sig fram i snön.
Väl hemma igen far hon in i hallen, tar avstamp i densamma för att sedan landa i hörnsoffan ex antal meter bort. Där drar hon rejset med smutsvätt (läs: mina trosor, var hon nu i helsicke hittade dem!?!) i munnen. Hon rejsar ÖVER det stackars barnet som tittar på TV (eller försöker titta på TV) och hoppar tillbaka ut i hallen för att bita sin kära mamma i bakbenet. Cleo tar det hela med ro. Och jag står och gapar...
Livliga Rottweilers var det ja! ;) Det är roligt nästan jämt.
Som tur är är hon vansinnigt gullig, våran lill-Stina.
 

Jag kom på häromdagen, när jag fick frågan om vad hon kunde, att hon faktsikt inte kan ett skvatt! Vi har lagt krutet på annat ;) För mig är det så viktigt att våra hundar passar in i familjens liv och leverne. Och passar de in i familjens rytm så får de följa med. Människor tycker om dem, de blir inte till besvär plus att det är ROLIGT att ta med dem. Passivitet är ett av ledorden. Stina har ju t ex varit med mig massvis på jobbet, där hon haft tråktid på en massa möten. Perfekt träning för en liten valpis. Nu är hon en fena på att koppla av :) 

Det finns ju få varelser som kan konsten att vila som små valpar <3

Sötlöken Lima vet då hur man kopplar av <3 Visst ser det skönt ut!?

Gulli kramar kudden <3 Ordagrant!

Gullet Gimli vet då hur man tar en soffa i besittning ;)

Att vila är underskattat. På många sätt.

God natt!