... i Casa DeVeritas. Ja, mina hundar badar faktiskt inte mer ofta än så ;) *blunda nu Maria*
Såklart badas de om de rullat sig i nåt äckligt eller så. Ja, i sjön badar de ju också hela sommaren... Men schamponering i badkar blir det nån gång per år, och det brukar bli till våren.
Det är inget populärt inslag i ena halvan av flocken kan tilläggas. När jag ropar in hundarna en efter en så vet plötsligt varken Dilla eller Beanie vad de heter längre... Dilla ser ut som hon fått stryk. Beanie blev döv och ligger blickstilla i soffan i hopp om att ingen skall se henne. Dessvärre syns hon ju ändå :-/

Stina badade inte denna gången eftersom hon löper, men hon låg som en nyfiken åskådare på badrumsgolvet och lapade schampoorester...

Sen har vi ju mästerbaderskan Cleo! Ända sedan hon var liten har hon ÄLSKAT att bada badkar. Varifrån hon fpått det vet jag inte. Mamma Ambra tillhörde den döva kategorin ovan...
Hon kommer springande när jag ropar, slirar in i badrummet och HOPPAR i badkaret. Jajjemen!
Sen njuter hon av det varma vattnet som strilar över hennes kropp och när jag masserar in schampoot sätter hon sig ner. Strax därefter gliiiiider hon ner längs badkarskanten och blir liggande... Där ligger hon sen resten av tiden och bara myser. Med halvslutna ögon.
Livsnjutare? Jodå. På sitt alldeles egna lilla vis