Fick en förfrågan häromdagen om jag kunde tänka mig att låna ut lilla Fräs-fian under en vecka.
Nääää, det går inte....
Inte för att de inte skulle ta hand om henne ordentligt. Snarare tvärtom. Men jag skulle inte klara av det. Att lämna ifrån mig en hund är som att lämna bort en del av mig själv.
Löjligt? Ja, kanske. Men sån är jag... De mina stannar hos mig.
Och hur skulle man kunna skicka bort ett sånt här litet hjärta? Mammas lilla pjupp!
Camilla & Conrad
26 november 2008 08:59
Du kommer väl ihåg vilket liv jag förde när Conrad var inne på Djursjukhuset första gången. 9 månader och borta i 11 dagar. Har för mig att jag ringde till er alla och tjöt varenda dag. Inte löjligt alls, man vill ha sin familj nära, nära. Speciellt om man har så där söt haka och pussvänliga fläskläppar.
Caisa
26 november 2008 12:50
Finns "någon" som hade värsta ångesten då Kråkan var ute på skogsäventyr någon timme utan mig. Trots att jag var en tråkig matte som tokstädade. Så du är inte alls fjantig. Jag bävar för att åka bort där hon inte kan följa (frågan är om det blir några såna resor för mig?)
Sen är ju FräsFia så otroligt söt, så lämnar du bort henne kanske hon blir stulen ;)
http://fyrfotingarna.se
dukes matte
26 november 2008 14:09
Hon är ju för söt!! Så härligt att man har hennes söta bror här hemma så jag inte bli avis när jag ser de söta bilderna! :)
Kan säga att vi har något förbannat med snö här i Uppsala. När Duke envisas med att gå i snön bredvid gångvägarna så ser man inga ben på honom... Endast kropp och huvud sticker upp. :) Måste försöka ta lite kort innan allt försvinner
Kram på er
http://www.duke.bloggagratis.se
Sabine/Dino
27 november 2008 12:23
Skulle inte för mitt liv kunna låna ut Dino ,jag förstår dej! Familjen framför allt!!!! Pussa Dilli Dill från oss här i snöiga Storvreta
katarina
28 november 2008 16:09
så super söt man får va!! med den lilla underläppen också!!