... vi skrev något här. Och tro mig, det har sina förklaringar.  ;-)

Torsdagen den 8 maj kom lille Jesper till världen. Ut kom en stadig kille som vägde nästan 4,4 kg och hade mer hår på huvudet än både mor och far tillsammans. Äntligen fick jag träffa den där "kulan" som jag stånkat över de senaste månaderna... Det var härligt!

Så nu kan jag återigen knyta skorna för att inte tala om SOVA PÅ MAGE!

Dessutom har jag världens vackraset lilla juvel som är så fin, så fin.... Jag vet, hormonerna flödar! :-)

En till som har flödande hormoner är Beans. Nu börjar hon bli riktigt frodig och har fått ordentliga tuttar. Dagarna tillbringas helst i ryggläge, med rattarna i vädret. Promenader är ett nödvändigt ont just nu, så tillvida man inte lyckas leta upp något smaskigt bajs att sätta i sig...*hmmm*

Jag är så nyfiken på hennes bebbar! Blir de ens hälften så bra som sina föräldrar är jag mycket nöjd.

Under veckan som gick så fyllde Willy 9 år. Vi firade sedvanligt med födelsedagsmiddag i form av Pasta Pesto. Det är återigen med blandade känslor jag såg hans födelsedag komma: Tacksamhet över att ha fått delat mitt liv med denna underbara hund i hela 9 år. Och samtidigt en skräck över att veta attinget varar för evigt. För varje födelsedag vet jag att vi kommer närmare dagen då han inte längre finns vid min sida...

Denna födelsedag var dock ingen annan lik. Inte om man frågar Willy i alla falll. Äntligen, efter 9 års väntan, hade hans matte fattat vad han ville ha i present: En egen bebis, såklart!!!!

Som han fixar och donar med sin nye lillebror. Där Jesper är, där är Willy. Om lillebror skulle säga så mycket som pip, och mammafiguren inte är närvarande, då kommer farbror Wonka farande som ett skott och ser ut som : "Hallå, hallå, nu händer det nåt med lillebror! Skynda er !!!!"

När han får krypa upp brevid lillebror ligger han helt stilla och vågar knappt andas. Han lägger sina mjuka läppar mot Jespers kinder och så ligger de så. Tätt, tätt intill och bara myser. Många tårar har rulat ner för mina kinder när jag betraktar hundarna med vår nye familjemedlem.

De är så otroligt försiktiga och kärleksfulla. Vilken gåva för en lillebror att få växa upp bland alla våra älskade hundar!

Som sagt, alla fyrbenta har tagit nytillskottet med glans. Jag hade iofs inte väntat mig annat heller...

Jag hoppas att vi hittar våra nya rutiner snart, men det får ta den tid det tar. Nu ska vi bara njuta av den tid som är!

Sayonara!