...var en intressant historia. Jaa, jag är nöjd med resultatet. Dock tycker jag inte i mina ögon mätt, att hon gjorde något vidare bra test. Men det var min hund. Utan tvekan. Och det var absolut min hund som domarna såg också. Och det är alltid skönt när man känner så.
Hon hade en något större social osäkerhet än vad jag hade trott. Jag vet ju att den finns där och även i linjen bakåt, men jag har aldrig upplevt den som något negativt. Dilla har ju alltid funkat i alla situationer. Mer än väl dessutom! Fast nu upplevde jag det jag såg på testet som mindre tilltalande.

Hon tog sig igenom korningen och fick ihop 337 p. Hon lyckades skrapa ihop maxpoäng på bla förföljande/gripande, anpassningsförmåga, uthållighet, avreaktioner, aggressivitet mm... Mitt lilla troll!

Så med en godkänd exteriör i bakfickan så kan även hon titulera sig KORAD! Weiiiiiii!!!!

Detta resulterar i att jag förmodligen inte kommer att använda Dilla i avel. Jag älskar den där hunden och tycker att hon har många superfina kvalitéer. Dock inser jag att den egenskapen, den sociala osäkerheten, tillsammans med någon annan mindre trevlig egenskap kan bli riktigt trist. Vill man chansa? Inte vet jag...?
Tro mig, jag hade MER än gärna haft mini-Dills i låddan. Men nu blir det nog inte så...

Vi får se vad som följer härnäst...?