...från valplådan vore väl på sin plats...?

Datortiden på sistone har varit knapp, om än nästan obefintlig.

Valparna var ju som sagt sjuka och det har upptagit i stort sett all min vakna tid. Conny har haft semester, vilket har varit tur, eftersom Jesper har skolats in på dagis. Utöver det har vi haft en massa måsten med huset och trädgården och som vanligt hinner maninte ens hälften... Men vad gör det? ;)

Valparna har nu hunnit bli tre veckor gamla och tillväxtkurvan har avtagit, tack o lov! De ligger lite efter motoriskt på grun av sin fetma, men de tar sig... :)

Nu börjar den spännande tiden då man får lära känna deras små personligheter. Jättekul! De har redan uppvisat en hel del humör samtidigt som de är väldigt sociala och pussglada. Tänderna kikar fram i de små munnarna och Cleo tycker att någon annan kan ställa upp som amma.

För övrigt så har de andra flickorna nu välkomnats in i valprummet... Äntligen brast de ut i kör!!! :) Ambra är mest ointreserad medan beanie och Dilla är lyriska över tillskotten i vår familj. Det är så härligt att se dem axla rollen som nannys. Cleo är mycket nöjd med arbetsfördelningen ;)

De båda pojkarna (och jag såklart <3) är lyckligt lottade och de har varsina familjer som med spänning väntar på sina nya familjemedlemmar. Den ene gossen flyttar till Jennifer med familj i Tyresö och pojke nummer två flyttar hem till Nilla med familj på Värmdö. Det ska bli såå roligt att få följa dem på nära håll!

Lägerfixandet är i full gång! Lägret blev fullt inom loppet av ett par dagar, vilket är jätteroligt! Totalt blir vi 25 stycken som far iväg till Ludvika.

Det är några av er som jag saknar betalning ifrån, så ni som vet med er  att ni inte betalat in kan väl föra över pengar asap...

All for now!

Socialiseringen är i full gång...  

    De KAN gå på sina små ben...      

Bröderna fick mysa i sängen då jag bäddade rent i lådan. det går väl inte att ta miste på mysfaktorn...?

... slogs jag plötsligt av att det blivit Augusti. Bara så där... Hösten är i antågande. Varmt välkommen! Jag älskar hösten mer än någon annan årstid. Alla vackra färger, den friska och höga luften, fåglarna som flyttar och ensamheten som åter sänker sig över skogen... Mumma för själen.

Augusti har kommit utan att jag noterat det. Det har varit lite mycket av annat sista tiden. Först kom ju de två gossebarnen till världen med buller och brak och vi har fortsatt att hålla oss på den dramatiska sidan sedan dess ;) 

Pojkarna har varit sjuka. De har drabbats av någon bakterie och har varit riktigt dåliga. Det känns som att jag hållt andan i tre veckor nu... Och än vågar jag inte riktigt pusta ut.

Men nu är de piggelin igen och läget känns stabilt just nu. Så vi hoppas att det fortsätter....

De är fullkomligt underbara, de två små prinsarna! Svansarna går i ett och det morras och grymtas. Och de vill upp, upp, upp i famnen :)

Idag skrattade vi ordentligt då en god vän, som jag talade med i telefonen, bad mig pussa på de små prinskorvarna. Jag hör mig själv utbrista: "Prinskorvar?? De här två liknar mer två tyska jättesalami!!"

Och tur var det väl att de var så feta när allt kom omkring. De hade ju hull att ta utav när de blev sjuka... Hjärtegrynen!

Nu ska även jag göra natt, precis som de två små tjocka redan gjort. Och Cleo har värmt upp min säng... Vad väntar jag på?!

So long!

Nackhanen 

Huvudhanen

Pedikyr av bästa sort!

  Nyöppnade ögon... Hej världen!

Påminner om de där bilderna man tog i fotoautomat med kompisarna när man var yngre. Alla ville synas mest! :)

The Pumpkin-Brothers!

Som sagt... Kommentarer kring midjemått undanbedes ;)

... när sorgen sköljer över mig som en gigantisk våg. Den sveper tag i mig med full kraft och får mig att tappa det lilla fotfäste jag kämpat mig till....

Återigen känns det som att jag ser mig själv på film. Den där dåliga filmen som handlar om en människa som är förlamad av sorg. Paralyserad. Apatisk. 

Men så kommer det alltid en ny dag. Och jag hoppas så innerligt att jag kan omfamna den imorgon och uppskatta allt fint som finns runt om mig....  Hoppas.

Imorse skulle jag göra en fotobok som Jesper ska ha på dagis, med bilder på saker eller personligheter som han har runtomkring sig och som han kan tänkas vilja prata om. Bilder på mamma & pappa och mor- samt farföräldrar klistrades in. Goda vänner och kära bilar. Och ej att förglömma alla fybenta familjemedlemmar representerades också.

Så klistrade jag in det vackraste av foton på vår saknade stjärna Walle och skrev kort om vår änglavän, och då brast det...

Där skrev jag om hans färd till Nangijala och än en gång gick det upp för mig att han är borta ur mitt liv. Borta.

Våra vägar har skiljts åt, och hur jag än försöker, så kan jag inte hitta vägen som leder till dig, vännen...

Var är du? Varför ser jag dig inte? Är du långt bort? Eller är du precis intill?

Hur har du det? Klarar du dig utan matte?

Är dom snälla mot dig? Fryser du...? Var sover du någonstans...? Har du ett varmt täcke? Du är väl inte ensammen....?

Härom dagen kom din älskade boxerflicka Daisy till Nangijala. Jag hoppas att ni hittat varandra. Nu kommer ni aldrig skiljas åt igen. Det vet jag.

Jag tänker på dig varje sekund. Det är många här som saknar dig. Som tänker på dig och undrar hur du har det.

Jag vet att du vakar över oss. Men jag saknar dig så innerligt. Ingen förstår hur det är att förlora sin Walle. Ingen. Det finns ingen som du.

Jag älskar dig, vännen. Nattinatti, hjärtat... Nattinatti.

... är det i Casa DeVeritas!

Trots semester så är alltid augusti en full-rulle-månad för mig :) Det är som att man ligger i startgroparna för hösten och allt det roliga som kommer med den.

Lägret är så gott som fullt! Roligt att så många vill komma :) Nu ska jag "bara" pussla ihop boendet och allt det andra... ;)

Jag har ÄNTLIGEN kommit igång med träningen igen. Så himla roligt! För att inte tala om vad hundarna tycker... De har nog undrat vad jag sysslat med på sistone.

Sånt är livet ibland :)

Bröderna växer så det knakar. De väger nu 1,3 kg... *inga kommentarer*

Lite dagsfärska bilder på brollorna!

Nöjd :)

Äta är livet :)

  Mamma C tar en paus från ammandet

Bröder på metervara :)

till DeVeritas Läger 2010!

När? 
21-24 oktober 2010. Vi samlas den 21 oktober dvs  torsdagkväll kl 18.00 för en gemensam välkomstmiddag, installation på rummen, genomgång av lägerupplägg och samkväm.
Vi tränar sedan fredag 9-16, lördag 9-16 och söndag fram till lunch.

Var? 
Klotens stugby i Ludvika. Kloten ligger som i en triangel mellan Ludvika, Örebro och Västerås. Där har vi tillgång till massor av skog och lydnadsplaner.
Vi har hyrt in oss i 8-bädds stugor där vi delar rum två och två. Möjlighet till eget rum finns mot tillägg. Vi lagar vår egen mat och intar alla måltider tillsammans.
Stugorna har fullt utrystade kök  med micro, dusch & toalett, torkskåp, TV samt uteplats. Vi har även tillgång till bastu!
Mer info om boendet: www.kloten.nu

Hur?
Detta kommer att  bli en helg vi sent skall glömma…   
I år kommer vi inte att ha några instruktörer utan vi kommer att dela in oss i grupper där vi hjälps åt.  Det finns en stor kunskap och erfarenhet bland deltagarna som vi alla kan nyttja!
Tanken är att vi delar upp dagarna och kör halva dagen skogsarbete (spår/uppletande) och andra halvan lydnad.
Kvällarna ägnar vi åt att äta god mat och umgås när våra hundar snarkar på rummen… J

I lägerkostnaden ingår: 

-träning
-boende
-alla måltider (ej måltidsdryck med alkoholhalt... )
-slutstädning av stugan
-hund-tillägg för att få ha hund i stugorna

Pris:  1000 kr per person.

Anmälan görs till mig via mail:  frida@deveritas.se
då får du även kontouppgifter för inbetalningen.

Det finns 16 platser. Först till kvarn gäller….   

Varmt Välkomna!

... perioden för bröderna Päron är nu över. Sen kan såklart massa tråkigheter fortfarande inträffa, men nu börjar jag andas ut. Igår blev de 1 vecka gamla. I ärlighetens namn har jag aldrig sett så feta valpar någonsin! Matmissbruk är en underdrift ;)

Igår dammade vi av lydnadsgrejerna och körde litegrann, jag och mina underbara tjejer! Ja JÄDRANS vilka hundar jag har!!!! Alla fyra gick de som klockor och ville bara ha mer och mer... Inklusive den lakterande mamma Cleo. När vi körde snabba lägganden så blev det nån sorts sprutfunktion i tuttarna och mjölken for åt alla håll! :)

Ambra var övertänd och dansade likt en kobra runt mina ben :)Hon är ALLTID på G... Beanie Babuschka imponerade stort med ett fotgående som gjorde mig tårögd... Trots sin stora kroppshydda och kraftiga konstruktion är hon så flink och smidig när det väl gäller... Mitt hjärta!

Och lilla Dillen... Vilken liten stjärna! Hon tar lite tid på sig innan poletten trillar ner och jag får passa mig för att inte ha orimliga krav... Men lusten att arbeta är ENORM! När jag inte var tillräckligt snabb hoppade hon baklänges framför mig och landade i lekinvit... Hon är SUPER! Med dessa töser i hushållet så borde jag skämmas som inte pallrar mig ut på tävling. Så det vore väl f****n om

jag inte skulle få till nåt snart!?!? Inspirationen är på väg tillbaka och jag hoppas få tid att träna privat snart, sen kan väl inget stoppa oss längre...? :D Jag avslutar med bilder på bakverken :)

... är bland det vackraste som finns. När den är så där härligt äkta och genuin. Där det finns plats för kärlek, värme, empati och lojalitet. Och när man respekterar varandra för dem man är.

Man njuter av att vara i varandras närhet och man behöver bara vara. Inte prestera utan det räcker med att vara du.

Här hemma finns det två riktigt goda vänner. Det första Jeppe ropar på morgonen när han vaknar: "Dillisen! Var är du?"

Då klockan oftast är kring 05:00 då junior börjar sin dag, slutar det alltid med att jeppe kryper ner i Dillas bädd, då hon är på tok för trött för att komma till honom...

Dilla har en så härligt avslappnad attityd gentemot J. Det har alla våra hundar iofs, men Dilla litar på Jeppe till 300%. De har nåt speciellt ihop de där två...

Jaa, förvisso är han ju en liten "natural" den där Mowgli... Han har med all sannolikhet ärvt sin mammas oändliga kärlek för djur i alla fall. Å naken är han jämt dessutom. Precis som pijken i Djungelboken. Månne jag bli tvungen att sy ett höftskynke till honom då han ska börja på dagis nästa vecka...? :)

Imorse hittade jag dessa två i soffan, tätt omslingrade tittandes på "Drömmarnas Trädgård" på TV... Har man ingen snuttefilt tillhands duger Dillans öron finfint till det också. Och hon protesterar inte heller... Mammahjärtat smälter.

... och alldeles alldeles underbara...

Kommentarer kring kroppsformer undanbedes... Tack. *ler*