...sammanfattar vår kvällspromenad igår. FY FAN (rent utsagt!) för folk som inte håller reda på sina hundar!!!!!

Vi bor i anslutning till ett gäng stora hästhagar, där det är perfekt för hundarna att rusa av sig. Sagt och gjort. Som tur var hade jag bara Ambra, Beanie och Cleo med mig. För hade farbror Willy , a k a Superman, varit med så hade utgången varit annorlunda...

När vi kommit ner i hagarna ser jag en tjej längre bort som har en hund med sig. Jag kallar in mina tjejer och kopplar dem. Tjejen byter håll och går åt andra hållet. Det finns liksom en slinga att gå runt hagarna och tänker man till litegrann så hade vi inte behövt mötas igen. Men hon tänkte tydligen inte alls...

Helt plötsligt ser jag henne igen, nu med TRE hundar av rasen labrador , i släptåg. Eller släptåg, de var ca 200 m ifrån henne. För en kort stund var jag lite imponerad då jag trodde att hon hade full koll på dem trots det långa avståndet. Ack vad jag berdog mig!!!

Vips vaps är ALLA tre labbarna på väg mot oss i en rasande fart. Och vad gör ägaren? Hon tittar på! ;-)

Jag ropar: "Nej det här går inte! Kalla in hundarna!", vilket hon försöker göra. Behöver jag säga att hon inte lyckades...? ;-)

Tankarna rusade runt i huvudet... vilt slagsmål, munkorgstvång, mina hundar kommer att kallas mördarhundar.... ÅH NEJ!!!!

Jag trodde att mina tjejer skulle bli rasande, framför allt eftersom de var kopplade. Och de gillar verkligen inte retrievers. Det är något med deras beteende som de inte tycker om. Och visst blev de irriterade! Vääääääldigt irriterade! Men trots det så redde de ut situationen på ett imponerande sätt! De valde ut en varsin labbe och höll fast dem mellan frambenen och på något vis försökte få de sprattlande korvarna passiva... Och jag lyckades behålla lugnet, tack o lov! Så till slut klev mina tjejer av labradårarna (!!) och gick därifrån... Mina duktiga tjejer!!!!

Och matten? Henne såg jag inte röken av. Trevlig prick det där...

Scenariot har spelats upp i mitt huvud hela natten... Jag insåg vad som kunde ha hänt. Men det hände inte. Tack gode gud.

Tänk om folk kunde ha koll på sina hundar....Suck!

 

Camilla & Conrad

10 september 2008 10:14

Hon kom aldrig ens fram för att hämta sina hundar?? Konstig människa. Tur att inget mer hände, för som du skriver med automatik blir det rottisarna som är bovarna.

 

Dukes matte

10 september 2008 11:33

Fy F*N!
Blir så förbannad när jag hör om sånt där! Kan man inte ha hundar lösa ska de vara kopplade och om de mot förmodan skulle springa iväg så går man väl för satan i springande takt å hämtar sina hundar, läxar upp dem å ber så hemskt mycket om ursäkt!
Hon fattade tydligen inte vad som kunnat hända?! 6 hundar, å endast en matte - du, som ska reda ut det...

Härligt att det gick bra ändå!
Kram på er!

http://www.duke.bloggagratis.se

 

Caisa

10 september 2008 11:42

GULP!!! Så skönt att allt gick bra, den där matten skulle jag vilja ha ett snack med (ord jag inte nämner här)

Kramar
Caisa, Cayenne och idag även Svante

http://fyrfotingarna.se

 

Jennifer

10 september 2008 19:39

Många puckohundägare finns det.

Kram Jennifer

http://www.pannkakstarta.bloggagratis.se

 

Eva

10 september 2008 20:48

Jag är SUPERIMPAD :-) Fy vad häftigt att dom satt labbarna på plats! Du har helhärliga hundar Frida så jag förstår att det gick så som du fostrat dom till :-)
Kram och sussa nu gott i natt för dina hundar är väluppfostrade!

http://www.boxerland.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En kort reflektion att ta med sig denna fredag: Vi som konsumenter (läs:valpköpare) styr efterfrågan på valpar. Punkt.  Utan valpköpare som köper valp från mindre bra avelsmaterial, kommer inte den aveln att överleva. Enkelt. Under veckan som g...

Då var det dags att börja blogga igen! Jag bubblar av frågor som konstant blir fler och fler och nya perspektiv växer fram.  Digging deep… Jag har nyss levererat min senaste kull, närmare bestämt den nionde i ordningen. Och för varje kull bli...

... som behöver få komma ut! Vad är väl bättre då än att blåsa liv i den här gamla bloggen. Det finns så mycket som behöver sägas när det kommer till hur vi delar våra liv med djuren, men framför allt behöver jag skriva om avel... Stay tuned!    ...

Fyra år har gått sedan ni  kom till världen. Gimli, Stina, Gulli & Lima.... Mina älskade små! Mycket glädje har ni spridit här på jorden, och jag hoppas att det blir många år till. En extra varm tanke går till Sebba & Annika som tvingades ta farväl a...

                 Frasse     Bosse       ... och det är med blandade känslor jag skriver dessa rader... Både lycka och stor sorg. Ett stort grattis till Frasse Fjantsson på fem års dagen!  Hoppas du firas ordentligt idag ...