...hela fem månader! Det är hemskt vad tiden går. Dels minns jag födelsedagen som i går samtidigt som det känns som att han funnits i all evighet. Vad gjorde jag innan Jeppe? Gud vad mycket tid jag måste haft.... ;-)

Nu bränner han runt i sin gå-stol, lär sig sitta utan stöd och hoppar i sin hoppgunga. Gröt är det godaste som finns och hundarna roar honom i timmar. Och varje morgon när han vaknar spricker han upp i ett solskensleende. Så även om klockan är halv fem, så vaknar man kvickt till liv. Vem kan motstå ett sånt litet charmtroll!?!

Morgonstund har guld i mun. Nästan alltid. I alla fall en morgon som denna.

Jag älskar hösten.