... har kommit till världen. De var efterlängtade av många och varmt välkomna!

Tyvärr gick det inte riktigt som vi hoppats. Så här nu i efterhand känner jag en enorm tacksamhet och gläds åt de två små pojkar som ligger i lådan. För att inte tala om den enorma tacksamhet över att Cleo är ok. Mammas lilla CleoClutt!

Med Ambras kaotiska valpning färsk i minnet, var jag aningen nervös när det började närma sig... Jag försökte slå bort tankarna och övertygade mig själv om att jag var pessimist. Men se den där lilla magkänslan... Den ska man alltid lita på. .. De två små gossebarnen anlände här hemma, och Cleo var superduktig på att klämma ut dem. Voila!

Sen hände det inget mer... För att göra en mycket lång och tråkig historia kort så avslutades det hela med ett akut kejsarsnitt på Albano där de plockade ut två små döda tikvalpar... Sorgen var stor. Varför?

Det är väldigt lätt att bli besviken och tycka att livet är orättvist i dessa fall. Men samtidigt måste man kunna fokusera på det man har och vara tacksam för det. Allt gick bra med Cleos operation och hon har två små guldklimpar i lådan som hon vårdar ömt. Det hade kunnat gå så mycket värre... Hemska tanke!

Min fantastiska hund har växt något enormt  i mina ögon under den senaste veckan. Nog för att jag alltid vetat att hon är en jäkligt stabil hund med en kanonmentalitet, men jag hade nog aldrig trott att hon skulle klarat det hon genomgått i samband med valpningen...

De små var ju med på sjukhuset och vi bäddade till mamma Cleo och hennes små på golvet med medhavda plädar och filtar. Där låg hon, som übermamman nr 1, och skötte om sina små utan den minsta åsikt om vad som försiggick runtomkring. Dessutom var det en handfull personal som undersökte henne och satte kanyl mm medan hon låg där.

Jag förväntade mig nästan att hon skulle morra eller uttrycka något typ av missnöje. Det hade varit helt legitimt i denna extrema situation enligt mig. Men icke.

Jag vill även passa på att tacka vår kära vän Karolajna som närvarade under denna jobbiga dag. Tack vännen!

Nu har vi landat  här hemma i lugnets vrå. Vi tar en dag i taget och hoppas att vår otur har vänt nu. Pojkarna är ena levnadsglada prickar med en ljuvlig exteriör.

Idag är de tre dygn gamla och fortfarande återstår en kritisk period.

Jag hoppas så innerligt att allt går vägen med de små...

Här kommer lite bilder på bröderna Päron :)

Trött mams... Marilyn Manson kan slänga sig i väggen!

Diar i kors...Det gör väl alla!?!?

När vi inte diar i kors bygger vi andra bokstäver...Så som L till exempel :)