...är verkligen S K I T!

Tänk vad man är beroende av internet i dagens läge. Nästan lite läskigt.

Jag har haft en datakrasch, storlek stor. Så i stort sett alla mina mail är borta. Så har ni mailat mig den senaste tiden, och inte fått svar: maila gärna igen :)

Jag höll även på att uppdatera hemsidan med vårens aktiviteter (hoppas det finns kvar) när allt rasade.

Jag har planerat in en Lydnadshelg 4-6 juni i Enköping. Mer info kommer inom kort.

Och herr Päron fortsätter att öka sitt midjemått.... Han är nu två och en halv vecka gammal och är alldeles underbar!

Igår behagade herrn att öppna sina blå också... Jag började just undra om han någonsin hade tänkt bli en seende valp. Vilken tur att vi var överens på den punkten ;)

Med tanke på att det blev som det blev med E-kullen, dvs endast ett litet gossebarn, så har jag bestämt mig för att para Cleo redan till sommaren.

Att hitta en hane är sannerligen inte lätt. Jag vet precis vad jag vill ha, men det verkar vara svårt att finna. Jag är liksom inte beredd att jämka. Och hittills har det alltid fallit på något...

Men nu har jag hittat en intressant gosse som jag studerar under lupp. Få se om han går vidare till final...? ;)

Här kommer lite färska bilder på underverket, på hans trötta mamma och på min lille eminenta kennelpojke J.

Ha en underbar dag!

Svår att få på bild för tillfället. Han roterar som en Duracelldriven ostkrok :)

Urmjölkad mamms....

... som njuter av att "rinna" ur soffan ett tag.... Denna gen har nedärvts starkt till hennes tidigare barn :) Undrar om lillen får den med??

Min lilla hjälpreda som äääääälskar "lillavlalpen"!

... och lillen växer så det knakar.

Nog är han sin mors son... ;)

...att ha den lille juvelen i valplådan, så rullar ju livet på som vanligt här hemma.

Ambra mår prima. Det börjar närma sig stygnplockning om några dagar. Såret har läkt jättefint! Nu är hon sugen på att hänga med på promenad igen... Och även denna gången är hon en fantastisk mamma.

De andra hundarna är nu välkomna in i valprummet. Willy har varit välkommen nästan från start och det beror nog på hans totala ointresse för valpen.

Han tittade ner i lådan och konstaterade: "Jahapp, en sån där igen..."

Sen la han sig på madrassen med den ointresserade rumpänden till...

Cleo i sin tur är JÄTTENYFIKEN! *surprise* Hon har förstått att mammas ord är lag, så Ambra ger henne en blick och C vet exakt vad som förväntas av henne. Hon ligger lydigt där mor hennes har "placerat" henne. Ballt!

Beanie är helt övertygad om att det är hennes valp. Så hon kan inte förstå varför det är Ambra som ligger i lådan... Beanies tuttar är lika fulla med mjölk som Ambras, vilket så klart gör det ännu mer ologiskt för henne. Stackarn!

Dilla, den lilla busungen, var fullständigt säker på att det var något litet byte i lådan... Det pep och for runt. Coolt, tyckte Dillen!

Ambra uppmärksammade hennes avsikter och gav henne onda ögat då hon blev uppspelt. Nu verkar hon ha förstått att den lille är av samma art och hans rumpa luktar spännade...

De är så söta när de ligger här inne runt valplådan och på det allra respektfullaste sätt försöker få en liten glimt av lilleman i lådan. De ser ut som ett gäng Sfinxer... :) Ja, inte Willy såklart. Han ligger som vanligt och drar stock och släpper väder. Mmmmm.....

Det är så häftigt att få se hur hela hundfamiljen är delaktig i den lilles välmående! Hur de högaktningsfullt lyder minsta lilla vink från mamma Ambra.

Jag har en helt  underbar hundfamilj!

... går numer under namnet Herr Päron här hemma. Och ni förstår säkert varför.

Ätandet har tagits till nya dimensioner och proppmätt (läs: sprickfärdig) är hans konstanta tillstånd.

Han har blivit en stadig gosse som försöker ta sig fram på sina små ben med hjälp av den klassiska kameleont-gången.

Ljuvlig är bara förnamnet.

From all of us, to all of you.... Happy Valentine!   

Han har tagit världen med storm. Vår lille prins. Det är något alldeles speciellt med honom, El Ambrassador.

På något konstigt vis besitter han en gammal hunds visdom. Han är inte som andra valpar. Det kontaterade jag raskt. Han är en riktig survivor.

Från det första andetaget övertygade han mig, och resten av omgivningen, att han var här för att stanna. Och jag visste att han skulle klara det.

Han lever efter principen "Kan själv!" och det bevisar han också. Gång på gång.

Han är det vackraste lilla väsen jag någonsin skådat. Han har sprängt alla viktkurvor med råge...

Vilken karisma! Vilken liten juvel!

Han vänder sin finaste sida till ;)

Kärlek. 

Observera mjölk-muschen... :)

PS Min dator håller på att krascha. Den lämnas in imorgon. Viktigt? Ring mobilen: 0707-664160.

... och alldeles, alldeles ljuvlig.  

Vi har börjat hitta tillbaka till ordningen igen. Vi har ett späckat schema i familjen för tillfället, men jag klagar inte ;-)

Conny har legat sjuk och jag lyckades få hans förkylning jag med. Jeppe är lyrisk över "bäääbisen" och tassar försiktigt in i valprummet och sitter fint och studerar lillen när han diar.

Jeppe är för tillfället i en ålder där man verkar skrika olidligt högt när saker och ting inte går som man vill. Då passar det alldeles utmärkt att säga: "Valpen blir rädd när du skriker..." Då tystnar han direkt :-)

Så efter ett dygn av mjölkstockning och ex antal sömnlösa nätter börjar vi sakta bli människor igen.

Och lillen växer så det knakar. Tjohoooo! Han lägger på sig ett rejält antal gram varje dygn. Det är gott gry i gossen!

Dessutom har han lagt sig till med en liten ovana: Han fullkomligen lever i min BH.... Det är ju inte muntert att bli lämnad i valplådan då mamman har annat för sig. Och då, mina damer och herrar, skriker man sig blå när det inträffar.

Ja, han har redan klickat in mig och jag lyder riktigt bra :-) Jag hämtar honom ögonaböj och stoppar honom i tröjan. Precis vad han vill! Där sussar han såååå gott, oavsett vad jag ägnar mig åt.

Han är ljuvlig...

Tjing!

... är principen vi lever efter här hemma just nu. Två dygn har passerat sedan lillen kom till världen. Och jag hoppas så innerligt att han är här för att stanna.

Många är frågorna om vad som hände. Om jag det ändå visste...

Ambra hade fem valpar i magen, och alla var döda utom en. Och det var en enorm tur att vi upptäckte det i tid, för annars hade det sannolikt slutat illa...

Många som väntat på valp är ledsna och besvikna. Och det är jag med. Planerna med min "drömparning" gick inte som jag planerat. That´s life.

Vi får slicka såren ett tag för att sedan bita ihop och komma igen.

Just nu är jag bara så ofantligt tacksam för att Ambra mår bra och att hon fick med sig en liten kis hem.

Jag vill passa på att rikta ett GIGANTISKT tack till vår "doula" Karolina som fanns vid min sida på Ultuna. Tack vännen! Utan dig hade jag inte fixat det! Du är bäst!

Och även ett GIGANTISKT tack till Helena (the urmamma of Deminas)! Din hjälp och dina råd har varit ovärderliga. Tack vare dig åkte vi in i tid!

Tack för att du alltid finns där, twentyfour-seven!

Och även ett jättetack till Anneli som bistått med semlor, Jeppe-stimulans och tupplurstid för en trött Urmamma... Tack vännen!

Nu sover alla medlemmar i Casa DeVeritas. Utom jag. Något säger mig att jag borde följa deras mönster... So long!

Man kan nästan höra honom: " Jag är kung, kung, kung i baren...."  

Det blir bara ät-bilder... Det är ju det enda han gör! Och det är vi såklart enormt tacksamma för....